Beslutsångest
Jag har det riktigt jobbigt just nu, min kattunge levde om rejält hela dagen och natten igår, och jag somnade utmattad på soffan.
Jag brukar aldrig kunna sova där, eller jag har gjort det då jag legat i feber.
Det känns som all min vakna tid går till att underhålla henne, och se till så inte hittar på något dumt som att klättra i gardinen (det gjorde hon tidigare ikväll).
Anledningen till att det är jobbigt är för jag funderar på att lämna tillbaka henne och inte ha något katt alls.
Det känns väldigt jobbigt, jag älskar katter men jag känner att som det är nu funkar det här inte.
Hade jag haft en villa hade hon kunnat vara utekatt, men nu då jag bor i lägenhet så känns det som att det blir ett fängelse för både henne och mig nu på vintern.
Satt och var ledsen för en stund sen och då skulle hon såklart komma förbi och jama till mig, så då kändes det ännu värre.
Det känns tungt om jag ska vara tvungen att lämna tillbaka henne, hon är ju inte en pryl, hon är något levande med egna känslor och egen personlighet.
Men hon lyssnar inte till vad jag säger eller namnet jag gett henne, Iris.
Hon har till viss del tytt sig till mig också för om jag lämnar rummet och hon hör ett ljud, då vill hon se mig och att jag visar att det är okej. Då sover hon vidare.
Men hon sover nästan aldrig, första dagen lekte jag med henne i 2x3 timmar och hon sov i en kvart och ville leka mera.
Jag tog henne till toan där hon har mat,vatten,kattoa och leksaker och såklart sin korg. Jag somnade vid halv 4 på morron och sen vaknade jag vid halv 6. Var vaken till kl 12-13 och somnade av utmattning på soffan till kl 17.
Kan tilläggas att mellan 6 och 11 så lekte vi igen hela tiden.
Fast jag ville sova så gärna.
Jag har henne på toan nu för jag måste få en natts sömn.
Jag vet inte hur jag ska göra, fruktansvärd beslutsångest.
Gråtit en skvätt eller två också.
Det jag tänker är väl i huvudsak såhär
Fördelar: En katt att kramas med och klappa så hon kurrar.
Nackdelar: Ständig uppassning, ständig oro att hon ska göra illa sig, jag blir isolerad då jag inte kan lämna henne ens för en kort stund. Blir ingen gymträning, ingen jobbsökning, inget chattande eller sitta vid datorn eller ens se film.
Sen då jag tänker för och nackdelar på att lämna tillbaka henne så är det såhär
För: Hon kan få ett bättre hem med flera personer som kan hjälpas åt med henne, hon kanske hamnar i en villa och får bli utekatt.
Mot: Ingen katt att krama och klappa och jag får inte dela vanliga upplevelser med, som att se då hon går i gräset eller ser en fågel för första gången utomhus.
Då jag själv läser vad jag skrivit så känns det som jag nästan redan fattat beslutet.....
Nu tänker säkert flera "Du skulle ha räknat med att det skulle ha blivit sådär".
Jag hade räknat med det till viss del, jag har ju trots allt hjälpt Elin med Gullan sen hon var i samma ålder.
Och även varit kattvakt åt henne en massa gånger, så många gånger att jag tappat räkningen.
Så jag tyckte jag visste vad jag gav mig in på. Gullan har ju varit vild så trodde inte någon kunde klå henne, men jag hade rejält fel :(
Jag har ju även växt upp med katt och de fick ju egna kattungar också.
Men att inte känna att jag räcker till för kattungen, det är en smärta som är hemsk.
Jag hade klart hellre blivit misshandlad än känt den, då kanske ni förstår hur illa jag far av det här...
Jag upplever att honkatterna är mer busiga :P Eller iallafall Svea, hon sover nästan aldrig :P Men den busiga åldern avtar ju snart, eftersom att hon är väl typ 12 veckor?
Det är bara att kämpa på ;P
Svar: En katt har inte samma behov av människor som typ en hund har. Alltså kommer hon lätt klara av att vara själv en hel arbetsdag :)
Men hon lyssnar inte till vad jag säger eller namnet jag gett henne, Iris.
Du har haft henne i två dagar nu Micke, seriöst. En katt är inte smart och definitivt inte en kattunge :P Dom far ju och fladdrar bäst dom vill, haha. Så det lär nog ta ett tag innan hon har lärt sig sitt namn. Och att hon inte lyssnar, det gäller att vara konsekvent, har du bestämt att hon inte ska få göra en sak, jamen då äre bara att du säger åt henne, hur många gånger du än ska behöva göra det!
Nackdelar: Ständig uppassning, ständig oro att hon ska göra illa sig, jag blir isolerad då jag inte kan lämna henne ens för en kort stund. Blir ingen gymträning, ingen jobbsökning, inget chattande eller sitta vid datorn eller ens se film.
En katt har 9 liv. Tror du att hos hennes uppfödare, att dom vaktade kattungarna hela tiden? Det tror inte jag hörru! Du kan ju inte springa efter henne hela tiden! Klart att du kan lämna henne hemma också, hon är ju rumsren, hon vet vars hon har toan och sin mat. Då äre ju bara att gå ut? Tror faktiskt att hon kommer att ha lättare att slappna av när hon märker att hon är själv, visst kommer hon säkert gå runt ett tag. Men hon lär gå och lägga sig efter ett tag. Hon är ju ingen hundvalp som är mer beroende utav människor! Katter ÄR självständiga.
Har det gått så långt att djuren styr ens liv, då ska man inte ha djur. Det är min åsikt! Och ta inte denna kommentar som att jag klankar ner dig, men katten ska ju inte bestämma vad du ska göra!
